Söndag och rally. Någon i bilen trodde att vi skulle köra go-kart, men snart var alla på det klara över att det handlade om att åka en sväng i Forden, på de klassiska åkavilsevägarna norröver. En tipspromenad med bil, helt enkelt.

Första frågan vid slottet gick som en dans. Sedan tidigare mindes vi att slottet brann samma år som franska revolutionen, 1789 alltså. Nästa fråga gällde vem som fällt skogen på andra sidan dalgången, bortåt Högsäter till. Innan vi kom till alternativen fann vi frågan svår och något nördig, men när vi såg att ett av alternativen var Gudrun och Per så blev det lite lättare. Roligt! Och att det är ridklubben som håller på vid Rist var vi också bergsäkra på. Vilken drömstart! Tre säkra av tre möjliga. Känslan av att det kanske räcker att ha bott i sockna i tolv år för att ta hem det här, började infinna sig.

Fram till nu hade vi varit rätt så ensamma i spåret, Vi kom iväg bra, och ledde länge. Nu hade ju visserligen det här rallyt inget med att komma först, men ändå kändes det rätt bra att ligga först i ensamt majestät. Men de kommande milen skulle visa att de stora Stjärnorpskogarna inte är så öde som man kanske kan tro.

Den första stora samlingen människor vi stötte på var vid vattenskidsanläggningen, som ligger lite utanför vår socken. I Ljung tydligen (fast vi svarade nåt annat på frågan). Här var det hursomhelst en stor vattenskidstävling, och några i bilen var helt klart inne på att vi redan nu skulle ta vårt första fikastopp, och kolla på de slalomåkande skidåkarna. Vi stannade en stund, men risken att bli omkörda var så stor att vi fortsatte vår färd rätt så snabbt. Fika fick vi dock göra i alla fall, för snart nog blev det grillad falukorv hos Lasse och Mirja. Två bollar av fem fick vi förresten i hinken.

Några svamp- och bärplockare passerades, innan vi kom fram till sjön Ämten, där en gäddfiskande ordförande frågade hur hög vår bil var. Utifrån detta fick vi sedan köra under en tråd som han spände upp på den höjd vi sa. På andra stationer längs vägen skulle man backa så nära en pinne som möjligt, och gissa hur bred vår bil var. Svårt!

Vid Ämten hade förresten jaktlaget placerat ut några skyttar. Älgjakt pågick. Om man försökte att tolka minen på dessa jägare, kan man nog sluta sig till att de nog inte var helt nöjda med att byalaget valt just den här helgen till sitt rally. Ytterligare ett jaktlag hade parkerat sig vid en mötesficka längre fram, och en del av

rallydeltagarna missade nog den frågan, som hade råkat bli uppsatt mitt bland de parkerade bilarna. Inte heller den jägarsamlingen verkade jätteroad när vi stannade för att besvara frågan som gällde vilken väg vi åkte på ("Hällestadsvägen").

Snart var vi framme vid Pukhult, där det under Annikas ledning skulle köras slalom mellan uppsatta koner, och efter två försök var även denna svårighet avklarad (Dennis klarade det så klart på första). Ytterligare en välförtjänt fikapaus blev det också, innan det bar vidare mot det hägrande målet.

Lite längre fram satt en fråga som gällde vilken gruvbrytning som lämnat efter sig en grönblå slaggsten. Även vid den här lilla mötesplatsen var det fullsmockat med folk, och hundar! Draghundsklubben hade nämligen full aktivitet med hundar och slädar. Hans i Brink passade på att köra om oss när vi som bäst klurade på slagget. Samtidigt fick han möte med en bärplockare, som uppenbart förvånad betraktade trafik- och hundkaoset som rådde på denna avlägset belägna plats.

Inte längre först fortsatte vi, och närmade oss nu välkända marker. Trolltallen, bara några hundra meter hemifrån, skulle man backa runt! Lotta gav oss godkänt, samtidigt som två ryttare på islandshäst red förbi, kanske något förundrade över att se ett gäng bilar som backade runt en tall. Och strax efter hästarna kom 15 mopeder körandes, veteranklubben på utflykt? De verkade dock bara glada över att se oss backa runt ett naturminnesmärkt träd, och vinkade glatt åt oss innan de for vidare.

Näst sista frågan hade vi sett redan när vi åkte hemifrån, den satt nämligen vid skolan i Södra Hult. När vi åkte förbi hann vi dock inte se svarsalternativen, men kände oss rätt så säkra på att nog bara var två skolor som funnits i församlingen. Sedan fick vi se att alternativen var 1,3 eller 4. Rätt svar var fyra (vi skrev tre).

Framme vid Klubbis efter ca 45 kilometers strapatser, och dags för rättning av vår tipslapp. Va, bara sju rätt! Hörde tex att Bjärnlids hade betydligt fler. Jaha, då räckte det ändå inte med snart 13 års boende alltså. Men se upp ni andra, för vi har redan börjat ladda för nästa år. Och då borde nog fler ta chansen att vara med på den här trevliga aktiviteten. För det här var riktigt roligt, tyckte vi!

Familjen Nilsson i Björkåsen, Södra Hult